Jag vill börja med att säga att jag är extremt lycklig, och mycket pågrund av er. Många av er har gjort mig till den jag är idag. En stark och vågande tjej och det tackar jag er så mycket för. Och för det andra så vill jag bara säga att jag älskar er. 

När jag kom till bergtorp för första gången kände jag två  stycken, vilket inte var så mycket. Ni andra hade gått i samma skola(många av er) och kände då varandra en aning bättre. Men bara efter några veckor skrattade vi med varandra och kunde berätta allt för varandra, och det kändes då som att vi hade känt varandra i evigheter.
Alla saker vi har hittat på med varandra får mig att tänka om. Jag som hela tiden ville byta klass och byta skola för att känna mig lite stor och allt det dära. Nu undrar jag istället hur det skulle vara att lämna er. Allt stöd till varandra, alla fullkomligt underbara och avskyvärda skratt. Hur kommer jag att klara mig utan er? Ni är som en ända stor familj.

Som sagt , Jag älskar er klass 9e1. Föralltid.